Boken om Kapten Rickard

Nu har jag skrivit klart den sista delen i berättelsen om Kapten Rickard och hans äventyr.

I den sista berättelsen som heter "Kapten Rickard drar i krig" slåss Kapten Rickard och hans besättning mot en enad piratflotta ledd av hans nemesis Rödskägg. Bröderna blir värvade av den engelska flottan, befodrade och Förste Officer Vincent som nu blir Kapten får ett eget skepp att föra kommando över.
Här introduceras även Alexander i berättelsen som en spion för den engelska flottan.

Jag håller på att renskriva och korrekturläsa ett manus, där bl.a. språk och namn får ses över för att passa alla och inte bara för barnen här hemma, sen får man hoppas att något förlag nappar. Jag har ju inte direkt något att förlora på att försöka ;)

Funderar på om jag ska fortsätta sagan om Kapten Rickard eller påbörja ett annat arbete. Berättelsen fick ett bra lyckligt slut, men jag lämnade utrymme för att skriva fler berättelser i serien om jag så önskar. Sen har ju som sagt Rickard 2 bröder också, som givetvis också förtjänar egna berättelser med allehanda hjältedåd ;) Vi får se vad det blir.

Här är ett utdrag ur den sista delen:

Kapitel 2. Rekryterna.

   Havets ljumma saltvatten stänkte upp i ansiktet på kapten Rickard där han stod i fören på St. Nelle och blickade ut över landmassan som de närmade sig. Han hade skeppet fullastat med rom från destillerierna på St. Martin. Han vände sig om och gick mot kommandobryggan samtidigt som han gav order om att göra klart för landstigning på Tortugas.

En timme senare angjorde St. Nelle Tortugas hamn och matroserna satte igång med att lasta ur skeppet. De två bröderna gick till värdshuset Gyllene Seglet och satte sig ned med varsitt glas juice.

-Du ser bekymrad ut Vincent, vad är det? Frågade Rickard.

-Det kanske låter fånigt svarade förste officeren, men jag saknar mitt kortsvärd. Jag blev av med det när vi förliste och hamnade på Dödskalleön och jag har inte känt mig som vanligt utan att ha det hängande vid min sida.

-Då får vi se till att skaffa ett nytt åt dig min vän svarade kapten Rickard.

-Ja, suckade Vincent, men var hittar man ett kortsvärd av samma kvalitet som det jag hade?

-Hmm, ja det kanske kan vara svårt svarade Rickard och såg i sin tur bekymrad ut.

-Du då frågade Vincent. Du blev av med din flintlåspistol och jag ser inte att du skaffat någon ny än?

-Det har du rätt i, jag har inte hittat någon som riktigt känns rätt än.

De båda bröderna satt och beklagade sig ytterligare en stund och beställde varsitt nytt glas med juice och en bit bröd med olja och dukka att doppa i.

-Mina herrar! Är de här stolarna lediga?

Rickard och Vincent lyfte blickarna från sina bägare med juice och fick syn på guvernören - Zagultulos far i sällskap med ytterligare en man som bar uniform. De båda männen satte sig ned och Rickard synade mannen i uniform. Han var senig, svarthårig och hans skarpa blick likt en örns såg vaksamt allt i rummet. Rickard kunde också se att den svarthårige mannen både hade ett lång och ett kortsvärd vid sina sidor och i ett specialgjort hölster under vapenrocken syntes 2 flintlåspistoler.

-Det där såg fiffigt ut tänkte Rickard.

-Mina vänner! Tillåt mig att presentera min gode vän amiral Hamilton Stålhandske. Han är kapten över den Engelska flottan här i Karibien och en svärdsmästare tränad i Toledo Sa guvernören

-Mina herrar sa Hamilton Stålhandske. Jag har en väldigt delikat fråga att ställa er men innan jag gör detta så vill jag stjäla en stund av er tid med att berätta varför jag vill ställa denna fråga.

-För all del svarade kapten Rickard, vi har ändå inget bättre för oss för tillfället.

-Nåväl, fortsatte amiralen. Jag för kommandot över en gigantisk flotta det engelska styret i den Karibiska arkipelagen satt ihop i svar till det hot som sänker sig över våra kolonier här. En stor piratflotta med några av de värsta piraterna genom tiderna härjar för tillfället obehindrat i farvattnen här och plundrar alla kolonier och sänker alla skepp de kan komma åt. Piraterna har konstigt nog enat sig och seglar under gemensam flagg, något som aldrig hänt tidigare och vi har inte kunnat möta deras styrka än.

-Vem är ledaren för piratflottan frågade Vincent. Svartskägg?

-Jag kommer till det svarade Hamilton. På ett av skeppen i piratflottan har jag lyckats smuggla ombord en spion som rapporterar till mig om piraternas förehavanden.

-Vem är det? frågade kapten Rickard?

-Det kan jag inte avslöja svarade Hamilton. Jag har ägnat flera veckor åt att smyga ombord en person tränad i krigskonst och spioneri på piratflottans flaggskepp ”Röda Döden”

-RÖDSKÄGG! Utbrast de båda bröderna i munen på varandra.

-Ja, ingen mindre än piraten Rödskägg leder piratflottan svarade amiralen. Då ni båda har mött honom i strid flera gånger vill jag be om er hjälp. Er expertis skulle vara ovärderlig i det kommande sjöstridsslaget. Vi har låtit vår spion sprida desinformation bland piraterna om att vi ska ha övningar utanför Port Royal och de förväntar sig att de ska ta oss med överraskning där lördagen den 14’e om två veckor. Så vi gillrar egentligen en fälla för dem, utan att dem vet om det. Men kapten Rödskägg är en listig rackare och har kanske ett kort i rockärmen, så just därför vill jag be om er hjälp, eftersom ni mött honom i strid så många gånger. Om nu guvernörens historier här är sanna tillade han, blir ni vårt äss i rockärmen.

-Hohum! Historierna är allt sanna svarade Zagultulos far.

-Alltså, fortsatte Hamilton, vill jag rekryterar er till den Engelska flottan som experthjälp inför det kommande slaget mot Rödskägg och hans piratgäng.
Ni kommer få flottans uniformer och grader tillhörande er rang. Ni får segla ert eget skepp St. Nelle och själva välja besättning, men ni seglar under mitt kommando. Själv är jag befälhavare ombord på linjeskeppet ”Barracuda” med en besättning om 300 man och bestyckning på 48 kanoner.

-Ser ut som att flottan behöver oss kapten, sa Vincent till Rickard.

-Ja sannerligen, svarade han. Nåväl mina vänner, vi ställer upp och står till ert förfogande.

-Strålande svarade Hamilton, reste sig upp och skakade deras händer en efter en. Möt mig imorgon uppe på fortet, vi ska hålla en kort ceremoni där ni kommer få era grader. Vår skräddare kommer att sy era uniformer och dessa kommer finnas tillgängliga på fortet också. Vi syns imorgon.

Med dessa ord vände sig svärdsmästare Hamilton Stålhandske om och gick ut ur värdshuset Gyllene Seglet. Kvar satt de båda sjöfararbröderna tillsammans med guvernören.

-Min dotter Zagultulo talar gott om er kapten sa guvernören till Rickard. Hon trivs verkligen i ert sällskap och vill inte lämna er sida när ni är ute på era äventyr till sjöss. Vet ni, tillade han, hon har faktiskt pratat om att hon skulle bli överlycklig om ni ville be mig om hennes hand till giftermål.

-Ja, tanken på att slå mig till ro har faktiskt kommit över mig fler gånger än en svarade kapten Rickard. Jag börjar bli gammal och alla sjöstrider har satt sina spår sa han samtidigt som han rörde vid ett ärr på högra kinden. Men som läget är nu med den stora piratstriden på väg kanske jag inte lever länge nog för att kunna be er om hennes hand.

-Om ni klarar er helskinnad svarade guvernören slugt, kommer ni då be mig om hennes hand?

-Ja, det kan vi väl säga, svarade Rickard och log. Det skulle vara skönt att få ta det lugnt ett tag.

-Klarar du verkligen av att vara ifrån havet frågade Vincent.

-Vet du, svarade Rickard, om du frågat mig innan vi blev skeppsbrutna och innan vi stred med de senaste piraterna utanför Nassau hade jag svara nej, men nu är jag inte säker faktiskt, jag börjar bli trött min gamle vän.

-Nåväl, sa Vincent, och höjde glaset, må lyckan stå oss bi oavsett vad som händer.

-Hör hör svarade Rickard och guvernören och slog ihop sina glas i en skål.

De 3 sjöbjörnarna!